Biografi - Ett välbalanserat recept

• Nina Zilli 2010

Maria Chiara Fraschetta, alias Nina Zilli, föddes i Piacenza den 2 februari 1980. Hon växte upp i Gossolengo och började uppträda redan i tidig ålder och hade då en stil vars influenser kommer direkt från 1970-talets rock- och punksound.

Hon tillbringade sin barndom på Irland och fick utmärkta kunskaper i det anglosaxiska språket. Hon började på konservatoriet för att studera piano och följde sedan en kurs i operasång, men hennes kärlek till rockmusik tog henne bort från klassicismen. 1997, ännu inte myndig, grundade hon sitt första stora band, som hette The Jerks.

Efter gymnasiestudierna tillbringade han två år i USA (mellan Chicago och New York); musikaliskt sett var detta år då han mötte R&B, Motown, ska, soul och reggae, utan att för den skull försumma 1960-talets italienska musik och poprocken från samma år.

Hon gjorde sin TV-debut som MTV-veejay och sedan som programledare tillsammans med Red Ronnie i den senaste upplagan av Roxy Bar, på TMC2.

År 2001 släppte han singeln "Tutti al mare" för Sony med den nya gruppen "Chiara&Gliscuri", som följdes av samarbeten med artister och grupper från rocksteady/reggae-scenen, som Africa Unite (Bomboclaat Crazy) och Franziska, med vilken han genomförde en Europaturné.

Under sitt artistnamn, som kombinerar namnet på hennes favoritsångerska Nina Simone med hennes mors efternamn, skrev hon 2009 kontrakt med Universal och släppte sin första självbetitlade EP: "Nina Zilli". Sommarsingeln "50mila", som framfördes tillsammans med Giuliano Palma, blev en radiohit och ingick senare i soundtracket till Ferzans film "Mine vaganti".Ozpetek, samt i videospelet Pro Evolution Soccer 2011, tillsammans med hans andra verk, "Hell".

Han spelade in en EP med en låt som hyllar 1960-talet, vars titel är "L'amore verrà" (Kärleken kommer), medan musiken är den från "You Can't Hurry Love" (text av Pino Cassia), en låt som "Supremes" gjorde succé med 1966.

Han tävlade i kategorin "New Generation" vid Sanremofestivalen 2010 med låten "L'uomo che amava le donne" och nådde finalen. Låten vann kritikerpriset "Mia Martini", priset "Sala Stampa Radio Tv" och Assomusica 2010-priset, det senare för bästa liveframträdande.

Nina Zilli 2010

Den 19 februari 2010 släpptes hans album "Sempre lontano", som nådde femte plats på topplistorna och blev en guldskiva. Samma år stod han på scen vid den årliga första maj-konserten på Piazza San Giovanni i Rom och fick priset "New Artist" vid Wind Music Awards. Den 5 november släpptes hans nya singel "Bacio d'a(d)dio", det första utdraget från "Sempre lontano SpecialEdition", en nyutgåva av den första skivan, som också innehåller en DVD med en livekonsert på Blue Note i Milano.

Han gästade scenen i Sanremo 2011 och duetterade med La Crus i låten "Io confesso". Samtidigt tilldelades albumet "Sempre lontano" platinastatus.

Från den 6 maj till den 22 juli 2011 ledde han programmet Stay Soul på Rai Radio Due varje fredag eftermiddag.

Han deltog sedan i Sanremofestivalen 2012 med låten "Per sempre", i väntan på utgivningen av sitt andra album "L'amore è femmina", som bland annat innehåller en låt skriven i samarbete med Carmen Consoli, med titeln "Un'altra estate".

Passionerad för hundar (hon har en bulldogg) och snowboardåkning, " Nina Zilli är en tornado, en vulkan, en musikförälskelse som naglar fast dig med sina passioner och fantasier innan du ens har tid att lyssna på en enda av hennes låtar ' - så inleds hans biografiska profil på hans personliga webbplats www.ninazilli.com.

År 2018 återvände han till Ariston-scenen med låten "Senza appartenere" (Utan tillhörighet).