Biografi över Ettore Scola
Innehållsförteckning
Biografi - Enkelhet och poesi
Ettore Scola föddes i Trevico (AV) den 10 maj 1931. Han var son till en distriktsläkare och en napolitansk hemmafru och började sin karriär med att skriva manus till olika komedier tillsammans med Age och Scarpelli (Agenore Incrocci och Furio Scarpelli), däribland "Un americano a Roma" (1954), "Totò nella luna" (1958), "La grande guerra" (1959), "Totò, Fabrizi e i giovani d'oggi" (1960) och "Il Sorpasso" (1962).
Han debuterade som regissör endast 34 år gammal med "Se permette parliamo di donne" (1964): huvudpersonen var Vittorio Gassman som - tillsammans med Nino Manfredi och Marcello Mastroianni - skulle bli en av regissörens favoritskådespelare.
I ett avsnitt av "Thrilling" (1965) arbetade han med Nino Manfredi och, för första gången, med Alberto Sordi i "Riusciranno i nostri eroi a ritrovare l'amico misteriosamente scomparso in Africa?" (1968).
Under det glada 1970-talet i italiensk film gjorde Scola "Il commissario Pepe" (1969) och "Dramma della gelosia" (1970); hans invigning kom med filmen "C eravamo tanto amati" (1974), en film som täcker trettio år av italiensk historia, från 1945 till 1975, genom tre goda vänner: advokaten Gianni Perego (spelad av Vittorio Gassman), vaktmästaren Antonio (NinoManfredi) och den intellektuelle Nicola (Stefano Satta Flores), som alla är förälskade i Luciana (Stefania Sandrelli). Filmen är tillägnad Vittorio De Sica och innehåller även Aldo Fabrizi och Giovanna Ralli, liksom andra välkända personligheter som spelar sig själva, till exempel Marcello Mastroianni, Federico Fellini och Mike Bongiorno.
Scola utvandrade och blev internationellt känd: 1976 spelade han in "Brutti, sporchi e cattivi", en bitterljuv komedi om de romerska förorterna, och "Una giornata particolare" (1977, med Sophia Loren och Marcello Mastroianni).
År 1980 var "La terrazza" en film med en bitter recension av en grupp vänsterintellektuella med Ugo Tognazzi, Vittorio Gassman, Jean-Louis Trintignant och Marcello Mastroianni. Scola talade sedan om den franska revolutionen i "Il mondo nuovo" (1982), där Mastroianni låtsas vara Giacomo Casanova.
År 1985 återvände han för att få beröm från kritiker och publik genom att regissera Jack Lemmon och Mastroianni i "Maccheroni" (1985), och igen med sitt nästa verk "The Family" (1987), en komedi där han återgav 80 års historia.
Se även: Camillo Sbarbaros biografiAndra anmärkningsvärda filmer är "Splendor" (1988) och "What time is it?" (1989), verk med Massimo Troisi.
År 1998 filmade han "La cena" med Stefania Sandrelli, Fanny Ardant och den vanliga Gassman; 2001 "Concorrenza sleale" med Diego Abatantuono, Sergio Castellitto och Gerard Depardieu; 2003 komedin/dokumentären "Gente di Roma" (med Stefania Sandrelli, Arnoldo Foà, Valerio Mastandrea och Sabrina Impacciatore).
Han avled vid 84 års ålder på kvällen den 19 januari 2016 i Rom på den hjärtkirurgiska avdelningen på sjukhuset Policlinico, där han var inlagd.
Se även: Biografi över Nanni Moretti