Biografi - En stolt italienare

Salvatore Cutugno föddes i Fosdinovo (Massa-Carrara) den 7 juli 1943. Hans far, med sicilianskt ursprung, är marskalk i flottan, medan hans mor är hemmafru. Några månader efter den framtida singer-songwriterns födelse flyttade familjen till La Spezia. Det var hans far, som spelar trumpet som hobby, som introducerade sin son till passionen för musik. När unge Toto vill spela trummorHan fann sedan den nödvändiga uppmuntran hemma. Bara tretton år gammal deltog han i en regional tävling där han kom på tredje plats.

Under första hälften av 1960-talet gjorde han sina första erfarenheter som trummis i olika grupper, bland annat "Nostradamus", "Cocci di vaso" och "Accadimenti Terapeutici". Den grupp som han lyckades bäst med var gruppen "Ghigo e i goghi".

1976 stod han på Sanremos scen för första gången; med gruppen "Albatros" presenterade han låten "Volo AZ504", som kom på tredje plats. Året därpå var han på festivalen igen med "Gran premio".

Han inledde sin solokarriär 1978 med låten "Donna donna mia", som senare blev ledmotiv i Mike Bongiornos program "Scommettiamo?". 1978 skrev han också "Soli" för Adriano Celentano. 1979 spelade han in "Voglio l'anima", som följdes av albumet med samma namn.

År 1980 var han återigen i Sanremo: med "Solo noi" kom han etta. Omedelbart därefter vann han Tokyofestivalen med "Francesca non sa", deltog i Festivalbar med "Innamorati"; han vann Festivalbar som upphovsman till låten "Olimpic Games", som sjöngs av Miguel Bosè. Han spelade sedan in "Flash", ledmotivet till Mike Bongiornos program med samma namn.

Toto Cutugnos andra album släpptes 1981 och hade titeln "La mia musica". Två år senare, 1983, återvände han till Sanremo för att framföra den låt som fortfarande är hans kanske mest kända, "L'italiano". Han vann Totip-omröstningen men kom bara femma. Året därpå kom han tvåa med "Serenata". Året efter var han fortfarande tvåa som upphovsman till "Noi ragazzi diToday", som presenterades av Luis Miguel. Samtidigt släppte han singeln "I'd like to go to the sea on Mondays".

"Azzurra malinconia" var den låt med vilken han åkte till Sanremo 1986. 1987 kom han på andra plats med "Figli"; samma år tävlade tre andra av hans låtar i Sanremo: "Io amo", som sjöngs av Fausto Leali, "Il sognatore", som sjöngs av Peppino Di Capri, och "Canzone d'amore", som sjöngs av Ricchi e Poveri. 1987 arbetade han också på TV på "Domenica In" (Rai Uno) för vilken han skrev ledmotivet"En italiensk söndag".

Samlingen av andraplatser från Sanremo berikades kraftigt under de följande tre åren: låtarna är "Emozioni" (1988), "Le mamme" (1989) och "Gli amori" (1990), den senare tolkad tillsammans med den store Ray Charles. 1989 var han värd för programmet "Piacere Rai Uno" på RAI.

I Zagreb 1990 vann han 1990 års Eurofestival med "Insieme 1992". Året därpå var han programledare för evenemanget tillsammans med Gigliola Cinquetti. 1992 släpptes albumet "Non è facile essere uomini".

Han återvände till den italienska sångfestivalen 1995 med "Voglio andare a vivere in campagna" och 1997 med "Faccia pulita". 1998 var han med i TV med "I fatti vostri".

År 2002 emigrerade han till Frankrike där han gjorde stor succé med albumet "Il treno va". 2005 återvände han till Sanremofestivalen tillsammans med Annalisa Minetti med "Come noi nessuno al mondo": för sjätte gången i sin karriär kom Cutugno på andra plats.

Efter att ha kämpat mot och besegrat en prostatacancer som hade drabbat honom, inbjuden av sin vän Pippo Baudo, återvände han till Aristons scen 2008 med låten "Come un falco chiuso in gabbia". Han deltog i Sanremo 2010 med singeln "Aeroplani"; under den kväll som tillägnades duetter ackompanjerades han av Belen Rodriguez.