Biografi - En konstnärs tragiska epilog

Det var natten mellan den 26 och 27 januari 1967 som Luigi Tenco, den tenebrösa genuesiska singer-songwritern, tog sitt liv efter att ha blivit utslagen från Sanremo, den italienska melodifestivalen. Tenco hade framfört "Ciao amore ciao", en låt med bittert socialt innehåll som inte kunde glädja den lugna Sanremopubliken och som faktiskt inte ens nådde finalen.

Han föddes den 21 mars 1938 i Cassine, i provinsen Alessandria, och skivdebuterade 1959 med två singlar, "Mai" och "Mi chiedi solo amore", som också gavs ut på en EP.

Han växte upp konstnärligt i Genua, som ett djupt jazzfan, och deltog i olika musikupplevelser i grupper som även inkluderade Bruno Lauzi, Gino Paoli och Fabrizio De André. Hans första grupp kallades "Jelly Roll boys jazz band" och det säger en hel del om hans personliga smak. Hans legender vid den tiden var Jelly Roll Morton, Chet Baker, Gerry Mulligan, PaulDesmond.

I början ackompanjeras singer-songwritern av gruppen "Cavalieri", som består av några av den italienska musikens främsta namn, som Enzo Jannacci på piano, Gianfranco Reverberi på vibrafon, Paolo Tomelleri på klarinett och Nando De Luca på trummor. För sin nästa singel, "Amore", använder Tenco sig av pseudonymen Gigi Mai, som är föga uppskattad av både publik och kritiker.

Ett märkligt faktum att påpeka, och ett som få människor kommer ihåg, är att Tenco använde två andra pseudonymer under sin karriär: Gordon Cliffs 1960 för singeln "Tell me that you love me" (engelsk version av "Parlami d'amore Mariù") och "Dick Ventuno" för en utgåva av singeln "Quando", också från 1960, samt för covers av låtarna "Notturno senza luna" och "Qualcuno mi ama",Ingår i antologin "Tutte le canzoni" från den 24:e Sanremofestivalen (1961).

Från 1959 till 1963 spelade han för Ricordi-gruppen in ett album uppkallat efter honom och ett tjugotal singlar, inklusive "Mi sono innamorato di te" och "Io sì". Från 1964 till 65 spelade han in ett annat album "Luigi Tenco" för Saar (Jolly label), återigen märkligt uppkallat efter honom och tre singlar. Under denna period växlade sångaren mellan kärlekssånger ("Ho capito che ti amo", "Ah... love, love") med ballader av social karaktär ("Social Life", "Hobbies", "Women's Newspapers" m.fl.), som dock publicerades först efter hans död.

År 1966 skrev han kontrakt med RCA, för vilket han släppte ett album ("Tenco") och två singlar, "Un giorno dopo l'altro" och "Lontano, lontano". Samma år föddes hans förhållande med sångerskan Dalida.

År 1967 deltog han i den olycksdrabbade Sanremofestivalen, som förvärrade en redan djup inre kris som den känsliga sångaren hade grubblat över under en tid. När hans kropp hittades i sovrummet på Savoy Hotel där han bodde, talade den officiella orsaken till hans död, skriven av sångaren själv på en lapp som hittades i hans rum, om ett missförstånd från juryns sida, vilketförkastade hans "Ciao amore, ciao" (som vid detta tillfälle sjöngs i duo med Dalida) för att göra reklam för enklare sånger som "Io, tu e le rose" och "La rivoluzione".

Men årtionden senare finns det fortfarande många tvivel om de verkliga orsakerna till hans död, förutom det faktum att Tenco, att lyssna till dem som kände honom väl, utan tvekan slets å ena sidan av en iver att bli erkänd som konstnär av bredast möjliga publik och å andra sidan av en önskan att förbli "autentisk" från en konstnärlig synvinkel, utan att ge efter förkommersiella påtryckningar eller nedvärdering av hans poetiska och musikaliska ådra.

I december 2005 beslutade åklagaren i Sanremo, Mariano Gagliano, att återuppta fallet och gräva upp kroppen.