Biografi över Francesco De Gregori
Innehållsförteckning
Biografi - Författarens musikaliska upptäcktsfärder
- Francesco De Gregori under 2000-talet
- År 2010
Den romerske singer-songwritern Francesco De Gregori föddes i huvudstaden den 4 april 1951. Även om han tillbringade en stor del av sin barndom i staden Pescara, återvände han till Rom i slutet av 1950-talet.
Hans erfarenheter som artist inom musikområdet börjar i Folkstudion: först kompar han Caterina Bueno med sin gitarr, sedan tillsammans med sina vänner Antonello Venditti, Giorgio Lo Cascio och Mimmo Locasciulli - starkt inspirerade av Bob Dylans musik - börjar han uppträda.
De Gregoris repertoar omfattar sånger av Bob Dylan och Leonard Cohen, vederbörligen översatta till italienska. Med tiden föreslår han också sina egna sånger, som kännetecknas av sparsamma melodier och nästan hermetiska texter, som i alla fall är ganska svåra för publiken att förstå.
Framgång och stor ryktbarhet kom först 1975 med albumet "Rimmel", ett album med pärlor, som den här gången kunde röra vid allmänhetens hjärtsträngar och driva Francesco De Gregori in i Olympus av de stora författarna av italiensk musik.
Andra verk följde, bland annat albumet "Bufalo Bill" (1976) och "Titanic" (1982); sedan Q-disken "La Donna Cannone", fram till vad som liknade en rockvändpunkt för De Gregori, när "Mira Mare 19.4.89" släpptes 1989. Samma rockådra finns i senare album, som "Canzoni d'Amore", ett verk där kärlek bara finns med i titeln, med tanke på de sociala teman somsom författaren berör i var och en av sina sånger.
Se även: Biografi över Giuseppe MeazzaÅr 1996 återvände han med "Prendere e lasciare", ett album där han fick hjälp med arrangemangen av Corrado Rustici, som kunde sätta en originell prägel på alla låtar på skivan.
Francesco De Gregori under 2000-talet
Det var inte förrän 2001 som Francesco De Gregori plockade upp gitarren igen för sitt nya verk "Amore nel pomeriggio" (Kärlek på eftermiddagen). Han verkar ha gått tillbaka till den gamla tiden, utan några mer förvrängda gitarrer. Turnén som följde albumet är lång och utmattande, Francesco spelar överallt, från de mest prestigefyllda teatrarna till rökiga förortsklubbar.
År 2002 spelade han in ett album med populära sånger med Giovanna Marini (som redan medverkade på albumet "Titanic"), "Il fischio del vapore", som sålde över all förväntan.
Under hans karriär har det kommit flera live-skivor: från 1990 års trilogi som vittnar om turnén "Mira Mare", via "Il Bandito e il Campione" och slutligen "La Valigia dell'Attore", ett album som förutom att innehålla styckena från teaterturnén också innehåller några sånger som han skrivit för andra, som "Dammi da Mangiare" (för Angela Baraldi) eller titelspåret "LaActor's Suitcase" skrevs ursprungligen för skådespelaren Alessandro Haber.
Hans sista studioalbum under årtiondet är från 2008 och har titeln "For Shortness Called Artist".
Se även: Annalisa Cuzzocrea, biografi, CV, privatlivÅr 2010
Under dessa år släppte han tre studioalbum:
- På väg (2012)
- Högtalartelefon (2014)
- De Gregori sjunger Bob Dylan - Amore e furto (2015)