Biografi - Rätt siffror

En av de mest eftertraktade italienska skådespelerskorna, en modell av en kvinna som är fascinerande men också rastlös och passionerad, Laura Morante föddes den 21 augusti 1956 i Santa Fiora, i provinsen Grosseto. Efter att ha arbetat mycket tidigt för teatern ("Riccardo III", "S.A.D.E.", båda med det heliga monster som svarar på namnet Carmelo Bene), gjorde hon sin filmdebut 1979 i "Oggetti smarriti", i regi avGiuseppe Bertolucci, som med samma regissör året därpå följdes av "En löjlig mans tragedi".

Direkt efteråt går hon igenom Nanni Morettis "Sogni d'oro" (1981) och spelar Silvia, den enda studenten som lyssnar uppmärksamt på professor Michele Apicellas föreläsning om Leopardi. Hon jagas återigen runt i en skola ("Bianca", Nanni Moretti, 1984) av den professor (denna gång i matematik) som hon lever ett svårt kärleksförhållande med.

Med Gianni Amelio filmade han "Hitting at the Heart" och från mitten av 1980-talet och framåt delade han sin tid mellan uppdrag utomlands (med regissörer som Joao Cesar Monteiro, Alain Tanner, Pierre Granier-Deferre) och i Italien (med Monicelli, Risi, Del Monte, Amelio, Salvatores).

Från mitten av 1980-talet flyttade Laura Morante till Paris där hon gjorde många filmer och blev populär på TV genom att medverka i en serie i sju delar i regi av Paul Vecchiali. Samtidigt fortsatte hon att vara aktiv i Italien, där Gianni Amelio ville ha henne för "I ragazzi di Via Panisperna". Senare bevisade hon att hon också kunde mäta sig med mindre dramatiska roller (dock alltidrastlös), som Vittoria, radioprataren som är förälskad i två vänner, Fabrizio Bentivoglio och Diego Abatantuono ("Turnè", Gabriele Salvatores, 1990).

Efter att ha medverkat i TV-dramat "La famiglia Ricordi" (Mauro Bolognini, 1995) flyttade Laura Morante från 1700-talets Sicilien i "Marianna Ucria" (Roberto Faenza, 1997) till våra dagars sommarstränder i "Ferie d'agosto" (Paolo Virzì, 1996), en komedi som visar hennes talanger som en lysande skådespelerska, bekräftad i "Liberate i pesci" (CristinaComencini, 2000), en dimension som är särskilt gynnsam för henne samtidigt som hon fortsätter att vara eftertraktad för att representera alla typer av svårigheter och sår på vita duken.

År 1998 är hon en sociolog som är sjukligt besatt av sex på grund av en svår barndomsupplevelse i Vicente Arandas "Den andres blick" och sedan Anita i Mario Orfinis "Årsdagen", en olycklig hustru som i stället för att fira sitt äktenskap i lugn och ro har ett våldsamt gräl med sin man.

Hon är ständigt missnöjd och älskar sedan länge teatern, som trots allt är hennes naturliga humus (även på grund av hennes skådespeleri som är lika intensivt som få andras), och hon återvände till scenen igen, driven av en önskan att förbättra sig själv, med "Le relazioni pericolose" i regi av en enastående Mario Monicelli, och sedan med "Moi" av Benno Besson. På bio hittar vi henne dock alltid i huvudrollernapiano i nästan alla de viktigaste italienska filmerna under senare år, från Nanni Morettis "La stanza del figlio" (2001), Renzo Martinellis "Vajont" (2001), till Michele Placidos "Un viaggio chiamato amore" (2002, med Stefano Accorsi) och "Ricordati di me" (2002, med Monica Bellucci) av den nu etablerade Gabriele Muccino. Efter TV-filmen "Mother Teresa" (2003), 2004 hittar vi Laura Morantei "L' amore è eterno finchè dura" (Kärleken är evig så länge den varar) tillsammans med Stefania Rocca och Carlo Verdone, som också är regissör.

Senare filmer inkluderar: "The Empire of Wolves" (2004, av Chris Nahon), "Hearts" (2006, av Alain Resnais), "The Hiding Place" (2006, av Pupi Avati), "The Summer of My First Kiss" (2006, av Carlo Virzì), "The Gallant Adventures of Young Molière" (2007, av Laurent Tirard).